Alldeles nyligen dunsade rödlistan ned i våra postlådor. En allt igenom dyster läsning. Sedan förra uppdateringen för fem år sedan har mängden rödlistade arter ökat med 11%. Som de två huvudorsakerna till det anges det intensiva jord- och skogsbruket, som effektivt slår sönder och fragmenterar livsmiljöerna för en mängd arter.

Forskare menar att vårt allra största och mest alarmerande miljöproblem är utarmningen av arter och biologisk mångfald. Det är faktiskt ett större problem än klimatfrågan.

Samtidigt pekar allt fler studier på att epidemier och pandemier, av den sort vi upplever nu, har sin orsak i djurvärldens påtvingade interaktion med människan. Detta när djurens livsmiljöer krymper till följd av skogsskövling.

Mitt i detta upplysta nyhetsflöde beslutar sig miljönämnden i Mora/Orsa för att tilldela Orsa kommuns miljöpris till ett företag som sysslar med konventionellt skogsbruk. Om man vill uttrycka det diplomatiskt kan man väl säga att varken tajmingen, taktkänslan eller kunskapsläget hos nämnden är särskilt beundransvärd.

Nämnden fastnade för att företaget genom återplantering av skog (man menar väl träd, för en skog bestående av tusentals arter, varav flera trädarter, går inte att plantera) binder koldioxid och därmed minskar utsläppen av växthusgaser. Det är en gravt missvisande, för att inte säga direkt felaktig bild av skogsnäringens ”miljönytta”. Vid kalavverkning av skogar där mycket kol finns lagrat, frigörs stora mängder växthusgaser. Markbereds marken frigörs ännu mer växthusgaser. Tall eller gran planteras sedan i artfattiga, likåldriga monokulturer (trädplantager), vilka har visat sig vara betydligt mer sårbara för stormfällningar, torka, bränder, svamp- och insektsangrepp än vad blandskogar är. För att inte tala om den utarmning av den biologiska mångfalden som sker, och förlusten av de ekosystemtjänster som naturskogar med kontinuitet och diversitet bidrar till. Det bör också nämnas att de här plantagerna läcker koldioxid och att det tar upp till 20-30 år innan koldioxidutsläppen kompenserats av upptaget av de nya träden.

Naturskyddsföreningen tillskrev miljönämnden redan för två år sedan rörande nämndens högst taffliga hantering av miljöpriset. Då eftersom nämnden för andra året på kort tid inte behagade hitta någon pristagare. Detta trots att det fanns flera värdiga nominerade. Bland annat nominerades flera år i rad ett företag som bedriver hyggesfritt skogsbruk utan att det föll nämnden i smaken. Den signalpolitik man då bedrev var av det sämsta märket. Man uppmanade medborgarna att nominera miljöpristagare, men struntade i de förslag de lämnade in. Istället kom man med lama ursäkter att de nominerade inte uppfyllde intentionerna i stadgarna till priset eller att motiveringarna var för dåliga. Förutom att ingen av bortförklaringarna stämde faller saken ändå rakt tillbaka i knät på nämndens ledamöter. Att ta fram en miljöprisvinnare är nämndens ansvar. Att då skylla på medborgarnas dåliga motiveringar eller att de nominerade inte var kvalificerade är ett riktigt lågvattenmärke. Istället delades inget pris ut och signalen från nämnden var tydlig; det finns inte något företag, förening, organisation eller privatperson i Orsa som borde uppmärksammas för sina miljöinsatser. Naturligtvis helt fel.

I år har nämnden hittat en miljöpristagare, men då blir det total dikeskörning igen. Att ge ett miljöpris till ett företag som sysslar med konventionellt skogsbruk och återplantering, med motiveringen att det är bra för klimatet, är ungefär som att ge ett hälsopris till ett företag inom tobaksindustrin, eftersom de sponsrar ett träningscenter.

Miljönämnden bör omedelbart entledigas från ansvaret att utse miljöpristagare. Alternativt bör priset skrotas. Det har tappat all trovärdighet.